Fadern och Sonen

Du vet inte vad du söker. Den okunskapen har tagit dig långt och du står nu framför svarta portar som viskar till dig när du vänder örat till. Det började med ord från för länge sedan, ord som lockade dig till att söka sanningen bakom civilisationers uppkomst och fall; gudars helighet, krig och undergång; den glittrade magins framkallning och mystiska egenskaper.

ANU-NABU-PAK.
Edomir-UR-AZMO PAK-HWER-ANU;
CODA-MUEN-ANU LOAK-ODE-VOAK;
Kal-de-rig HWER-VOAK-AZMO DEUS-HWER-AMA.
ODE-PAK-HWER,
ODE-AZMO-HWER.
AMA-FYR-PAK AMA-FYR-ANU.
ODE-AMA-LOAK,
ODE-GAR-VOAK.

Sången gav dig inte en trygghet då den öppnade sår som smiden stål;
mörkrets revor skrämde dig då intigheten omgav oss alla;
gudarnas skri av smärta förstummade dig när de föll från himmelen.

Allt detta har du läst om och sett genom Faderns drömmar. En plats, ett ord, en värld, ett namn. Varför kan du inte bestämma dig över vad du söker? Dina tankar snurrar likt du gör för att få ditt öra mot portarnas mörka yta.

Men Fadern leder vägen. Du står nu i portens öppning, dörrarna gapande kring dig, ett svalg som håller din darrande form. En orolig vibration kryper in i dina öron, ditt huvud, och uppmanar dig att fortsätta framåt. Framför dig ser du Sonen stå med sina armar vidsträckta, redo att omfamna dig.

QUEN-EA-ANU VOAK-AX-ODE;
QUEN-YOR-VOAK ROKU-DEUS-JUD;
QUEN-AZMO-CODA LOAK-VOAK-KISH;
QUEN-UR-AX SHA-AMA-ODE.

Bakom Sonen lyser en sol med förblindande ljus men du kan inte vända bort din blick. Du känner dess värme bränna dina ögon och ditt ansiktes hud när den växer och växer till omöjlig storlek. Men Sonen skyddar dig, en tunn filt av kall svärta täcker dig varsamt och en pulserande kyla tar bort allt det onda. Du har inget val, du vet innerst inne att detta var oundvikligt, du tackar dem. Du tackar ODE för att du får leva ytterligare en dag.